1. Koskinn
Runt millennieskiftet var det en helt naturlig grej att ha en död ko som matta i både vardagsrum eller sovrum, helst i svartvitt. Antagligen var koskinnstrenden utlöst av matt- och textilskräck. Ingen vågade ha matta under minimalisttiden, där ”människan stod i centrum” i helt kala lägenheter. Allt skulle vara vitt, folk slog in sina böcker i papper för att slippa se färgglada bokryggar. Ett koskinn var ju ingen riktig matta, och matchade dessutom den helvita inredningen på ett magiskt sätt. Koskinnstrenden gick så långt att det ett tag var den enda tänkbara mattan som gick att ha på stavparketten i Vasastanslägenheterna.
2. Jätteklockan
Foto: Styleroom.com
En klocka med en diameter på minst en meter som såg ut som något man hade monterat ner på valfri Centralstation kändes som en lite skönt urban industrichic grej att ha, helst i köket i närheten av den två meter långa espressomaskinen med kapaciteten att servera latte till halva Södermalm. Gärna i kombo med koskinn för en lantlig touch i allt det där industriella.
3. Kakaoögon
Foto: Via Tobias Boström/ Nöjesguiden.
1999 gjorde Formcenter i Malmö en utställning om den legendariske formgivaren Olle Eksell och tryckte upp en affisch med hans än mer legendariska kakaoögon. Denna affisch bedömdes av minimalisterna som tillräckligt svartvit för att ha på valfri vägg i de för övrigt nästan helt tomma lägenheterna. Så småningom hängde Ögonen överallt. Inte en designbostad utan ögon. Ögonhetsen kulminerade någon gång under 2013 då de häcklades i en blogg av Tobias Boström på Nöjesguidens sajt. Ögonen beskrev då själva allt de såg i Vasastanslägenheterna, nämligen träningscyklar, metallstolar och stora bokstäver, även de gärna i metall. Fortfarande en mycket rolig text.
4. Fototapeter
Foto: Unik dekor.
Många av oss äldre människor är uppvuxna med Manhattans skyline i tonårsrummet. Min pianolärarinna hade en tre meter lång lövskog i solig höstskrud i sitt vardagsrum. Året var 1975 och jag klinkade med små svettiga fingrar på Für Elise. Det gick dåligt för mig som pianist och lika dåligt för tapeten, och den för mig sagolikt vackra skogen blev senare ett av de mest utskrattade 70-talsfenomenen. Fototapeter 2.0 är i den digitala tidsåldern i alla fall någonting helt annat, likväl en aningen tveksamma rent stilmässigt. Numera ha folk gärna gigantiska bilder på sig själva, svartvita, lite genreaktiga foton på när man var ung och kär och på vift i Paris, eller, om man lever i komplett avsaknad av självdistans, nakenbilder av frugan med gravidmage.
5. Gravid- och barnkult i inredning
Foto: Babyland.
Förutom besvärande bilder av halvt nakna blivande mammor i Demi Moore-pose med armbågen över brösten ovanför vardagsrumssoffan, finns det även avarten ”gravidmage-avgjutning i gips som skulptur” gärna nonchigt placerad på hallvägg. Följs ofta upp av barnens handavtryck i lera som också hängs på väggen.
6. Stråtapeter
Foto: Biri tapet.
Textil- och sjögrästapeter som var stora på 70-talet. Inrökta villor med heltäckningsmattor och vasstapet där varje strå var kontaminerad av 20 års bolmande av Gula Blend. Minimalisterna kämpade under 00-talet som djur för att få helt plana ytor efter bortrivna vasstapeter. Chatt-trådarna på Bygghemma glödde av insidertips kring hur man fick bort den förhatliga tapeten tråd för tråd.. Allt för att få ett slät underlag för att sedan dränka hela lägenheten i stockholmsvitt.
Ack ja. Nu snart är vasstapeterna tillbaka, på en vägg alldeles nära dig.
7. Pizzavalv
Foto: Styleroom.
Mysiga valvbågar i stället för vanlig dörröppning. Otroligt utskrattat, men snart på väg tillbaka, kom ihåg var ni läste det först.
Läs mer:
Imkes krönika: Att leva utan en fungerande toalett